...ja vad ska man säga...

Satt hela kvällen igår och kollade på minnesstunden från LA och sen kollade jag på nästan hela dokumentären (slutade kolla när kl. va runt tolv - halv ett och mina ögon inte orkade längre).
Kan inte säga att jag varit nått stort fan av M.J men man måste ju säga att när man ser inspelningar från hans konserter så såg man verkligen vad han brann för och vad som var hans stora passion här i livet!

Det enda jag hört från honom innan (nästan iaf) var alla skandalerna i skvallerblaskorna...musiken och artisten Michael har varit glömd så länge...tills NU!
Kanske skulle han inte varit död nu om folk bara visat sin kärlek till hans musik och till honom som artist medans han levde!
Men är det inte alltid så, att ett dödsfall måste inträffa för att man ska börja visa sin uppskattning...sjukt faktiskt...
Därför man inte får glömma att visa personer man gillar sin uppskattning så ofta som möjligt medan de fakitskt lever!

Var väldigt hemsk när hans dotter Paris 11 år på slutet av minnesstunden stod på scenen med resten av hans familj och tog micken och sa:
""Ever since I was born, Daddy has been the best father you could ever imagine"
"I just want to say I love him so much."
Då förstod man....

Nu hoppas jag bara att han får vila i frid, som han också antagligen hoppades på....



PoK