...ja det va vad jag fick göra på min "stillsamma" ridtur!!!

Gav mig ut på en ridtur på Millie vid 10-tiden och bestämde mig för att ta en lite längre runda som jag bara gått å cyklat förut...
När jag kommit in en bit på den slingan märkte jag att jag ridit för långt (skulle ha svängt av till höger) men fortsätter en bit till bara för att kolla vart jag hamnar...
När jag och Millie sakta lunkar fram på vägen ser jag i ögonvrån att det är ett halvdränkt får som sitter fast i diket bredvid!

Kastar mig av hästen och står lite halvchockad å funderar på vad jag ska göra...men kommer såklart fram till den enda rätta lösningen och binder fast hästen i grindstolparna på andra sidan vägen medan jag klättrar ner i diket där det halvdränkta fåret sitter fast i den djupa leran....(dikena här är inte som i Sverige utan här är dom djupa och sjukt branta + att det här diket va fyllt med lera och vass!)

Tänkte inte så mycke mer än att jag måste få upp fåret så fort som möjligt!

Fåret hade antagligen suttit fast där rätt länge för det va helt orkeslöst och det var bara huvet och lite av ryggen som stack upp ovanför ytan...å varje gång den rörde sig fick den nosen under ytan så jag va tvungen att hålla koll på det med så den inte dränkte sig själv....

Försökte att få tag på fårets ben så att den skulle kunna få nått grepp överhuvudtaget men va inte så jäkla lätt då jag stod nere i diket med lera ovanför knäna och va tvungen att gräva med händerna under ytan för att försöka hitta dom!
Det hade dessutom sjukt mycke päls som va helt dränkt av lera och det gjorde ju inte jobbet lättare direkt...
Samtidigt som jag försökte lyfta fåret,putta,  flytta benen och försöka få den att gå åt rätt håll (uppför det branta diket :S) va jag tvungen att lugna å hålla koll på Millie som stod å taktade på andra sidan vägen!

Har ingen aning hur länge jag höll på med att försöka få upp fåret, kändes som en evighet iaf och det va så sjuuuukt tungt!
Hade aldrig klarat det själv om det inte varit så att jag tränat styrka på gymmet nu i ca. 2 mån...men va ändå tvungen att ta pauser (både jag å fåret) för att klara det...

Till sist fick jag iaf upp fåret på dikeskanten och med bådas sista krafter lyckades det tas sig uppför den branta kanten...fåret gick några stappliga steg och föll sedan ihop av utmattning innan det långsamt fortsatte att ta sig tillbaka till de andra fåren (som stod å stirrade förvånat på det nu kolsvarta lerdränkta fåret)...

Själv klättrade jag mödosamt upp ur diket och konstaterade att jag brutit av alla naglar (och en hade brutits av mitt på å jag kunde då konstatera att det gjorde sjuuuukt ont!), att jag var helt täckt i lera och att mina jodphurs va fyllda av lera och vatten...

Gick tillbaka till Millie som tittade förvånat på mig medan jag hällde ur det överflödiga lervattnet ur skorna...tog sen loss henne och började gå den långa promenaden hem, då jag inte kunde rida eftersom jag då förstört sadeln med all lera...

(Undrar vad alla tänkte när de åkte förbi :P Trodde säkert att jag blivit avslängd rakt ner i nått gyttjedike lr nått :P)



Väl hemma var det att duscha som gällde...va inte direkt lätt att få av all lera heller, den satt som berget!
Och byte av kläder var ett måste då ALLA mina kläder...(ursäkta för kommande to much information) men tom. mina trosor var nerdränkta av lera!

Sen tog jag mig en välbehövlig lunch! Och fortsatte med mina riktiga arbetsuppgifter :P

Tänk vad som kan hända här ute på engelska landsbygden , va?

PoK
XoXo